Publicerad 27 april, 2020 i Dagens ETC:
Coronaviruset drar just nu fram och destabiliserar hela världsekonomin i en hastighet som få föreställt sig var möjlig för någon månad sedan. Skadorna mäts i förlorade människoliv och söndertrasade ekonomier. Kanske står även vår nationella identitet på spel? Hur kommer krisen forma oss som land?
Sverige har hittills valt att lyssna till råden från vår nationella expertmyndighet och att bidra med krisstöd både inom och bortom våra gränser.
Varje land måste välja sin egen strategi för att bekämpa viruset men vi bör inte lura oss själva att viruset är ett nationellt fenomen. Därför måste Sveriges svar vara kraftfullt både nationellt och internationellt.
När Sverige valde att bidra med 100 miljoner kronor till FN:s akuta humanitära åtgärder så reagerade vissa här hemma med att ”varje skattekrona ska gå till att rädda liv och arbetstillfällen i Sverige”.
Detta trots att;
• Beloppen för att rädda liv och arbetstillfällen i Sverige redan räknas i hundratals miljarder kronor.
• Fattiga länder med bristande tillgång till rent vatten, sjukvård och välfärd riskerar ofattbar ökad fattigdom, svält och död.
• Vårt välstånd är beroende av människors hårda arbete i fattigare produktionsländer varifrån vi importerar för vår konsumtion.
Vi som bor i ett av världshistoriens genom tiderna rikaste länder bör ställa oss frågan om en pandemi verkligen är rätt tillfälle att vända omvärlden ryggen?
I Centralafrikanska republiken bor fem miljoner som får dela på landets tre respiratorer. Så ojämlika är grundförutsättningarna i världen. Är det då rimligt att Sveriges insats endast skulle handla om svenska liv och arbetstillfällen?
Viruset erkänner inte gränser och påminner oss om vårt beroende av andra länder för vår försörjning av livsmedel, skyddsutrustning och alla andra produkter som vi konsumerar. Ja, vi måste självklart bygga upp en starkare självförsörjning här hemma men vi måste också bidra till de internationella insatser som behövs. Särskilt nu när USA drar tillbaka stödet till Världshälsoorganisationen mitt under krisen. Ett utslag av logiken ”America first”.
Men pandemin måste bemötas som det globala hot det är.
De av oss som tror på mänskliga rättigheter bör fundera över vilka skyldigheter vi som land har i den här situationen.
När pandemin är över kommer vi fråga oss hur vi agerade som individer men också vilken roll vårt land spelade i världen. Jag vill då kunna minnas Sveriges agerande som kraftfullt, uthålligt och världstillvänt.
Källa: Dagens ETC
